Samojedens historia

samojedSamojedhunden är den vita hunden med det leende uttrycket. Den har fått sitt namn från den nomadstam som var dess uppfödare. Samojederna var ett folkslag som levde i Sibirien. Från Kvistsjön i väst till älven Olenek i öst. En samojed tillhör i likhet med andra polara hundar världens äldsta hundraser. Rasen är väldigt gammal och är en av hundraser fortfarande liknar sina förfäder vargarna. Eftersom rasen är så gammal är det svårt att exakt bestämma dess ursprungstid.

Nomadfolket samojederna var helt beroende av sina hundar då de till exempel användes till jakt, drag, sängvärmare och även barnpassare. Med andra ord var samojedhunden redan då en familjehund. Jakten var på allt från ripa till björn och blev dessutom använd som vallhundar. Ett så brett användningsområde på en hund kräver ett mycket stabilt temperament. Detta stabila temperament är det som bäst bevarats på rasen. Samojedhunden anses ha det bästa lynnet av de polara raserna.

De vida bruksområdena för en samojed har bidraget med att många anser att denna hund ursprungligen var från två olika raser. Den ena var en stor vit hundras som kallades Bjelkiers och användes mest till jakt och drag. Den andra rasen var något mindre med olika färger som användes som vallhund. Hundarna blev värdesatta efter sina bruksegenskaper och inte efter färg, ögonfärg eller andra bruksmässigt ovisäntliga attribut. Nansen förde under sina polarexpeditioner viss data på hundarna och förmodligen har vår tids standard vuxit fram från dessa anteckningar. Vikten på hanar låg mellan 19-35 kg med ett snitt runt 30 kg och för tikar mellan 17-28 kg med ett snitt på 24 kg. Något över dagens hundars vikt.

Utställningar har gjort att det i aveln lagts mest vikt vid exteriör och skönhetsdetaljer. Pälslängd, och inte kvalitet, ögonfärg uttryck och svart nosspegel har fått större betydelse än bruksegenskaperna. Eftersom den första samojed-standarden gjordes i England har detta land länge ansetts som rasens ursprungsland. I dag lyder samojedhunden under Nordiska spetsar och urhundar.

Samojedens bruksområden

Som brukshund är samojeden i dag inte vad den har varit. Detta får man till stor den skylla på den avel som bedrivs idag. Showighet har tyvärr ofta blivit en prioritet så att många av samojedens bruksegenskaper glömts bort. Detta är som tur var inte alltid fallet. Du kan absolut få en duktig brukshund av en samojed samtidigt som den följer standarden. Det är bland annat därför dragprovet tillämpas.

I dag används en samojed mest till utställning och drag. Att den ursprungligen användes till jakt och vallning har fått mindre betydelse även fast det finns en hel del samojeder som används till både jakt och till vallning. Det förekommer även att en del ägare kör spår, sök och ställer upp i lydnadstävlingar. Du kan troligvis tillämpa din samojed på vilket slags bruksjobb som helst.

Klövjning i samband med fjällvandring är också en variant. Ett bra sätt att jobba tillsammans med sin samojed. Tyvärr finns det inte så många som använder sin hund till vallning i dag. Det kan komma att bli populärare med tiden. Vad gäller draghundkörning så blir den sporten allt mer populär. En samojed fungerar både som sprinter och långdistanshund även om spriterloppen är vanligast.

Så om det är en lugn soffhund du vill ha, köp inte en samojed. Den vill hänga med på ALLT.

Sjukdomar

Samojeden är en frisk ras även om den precis som alla raser är drabbad av viss ohälsa. I rasen är den vanligaste sjukdomen HD-fel och drabbar cirka 20-23% av hundarna per årskull. Detta har inneburit att ett bekämpningsprogram för rasen har tagits fram som säger att alla samojeder som skall gå i avel måste ha A eller B-höfter. Annars blir deras valpar inte registrerade. HD-fel är tyvärr inte bara genetiskt utan även miljöbetingat. En för tung växande valp eller att valpen ej får hoppa och leka så att kroppen stärkts är några av orsakerna till HD-fel.

Bilderna är från Vitkinds respektive Zyklonens samojedkennel.

Kommentarer inaktiverade.