Var det något fel på våran samojed?

Hej! Det är så att jag går i samojedtankar igen, men jag är lite tveksam då vi hade en samojed för ca 4-5 år sedan och det gick inte så bra. :/ Ska tillägga att var våran första hund. Till att börja med när vi var och tittade på valparna för första gången så valde jag den lugnaste, tystaste valpen då jag tyckte hon skulle bli perfekt efter som vi hade en. liten son. Nu i efterhand så vet jag att man helst inte ska välja den valpen, utan den som är framåt och ”sprallig”. Iallafall vi valde henne, våran iza. Och visst var hon underbar på alla sätt och vis, men det absolut bästa med henne var att hon och våran son kom så bra överens, de växte upp som bästa kompisar. :) Men nu till baksidan av det hela, det var mycket som var jobbigt med henne. Ibland kissade hon inne utan anledning, när det kom folk och hälsade på blev hon så uppspelt så hon kissade ner sig, hon kunde aldrig vara ner på egen hand man fick alltid stänga in henne i ett rum först då kunde hon varva ner. Det var enkelt att lära henne saker bara att fem min senare hade hon glömt allt totalt. Minns när jag hade med henne på hundkurs och man fick pröva på agilitybanan… Japp det testa vi, tränaren sa till mig att släppa lös henne, vilket jag gjorde. Resultatet av det var att hon sprang runt som en idiot rent ut sagt, runt runt runt runt… Tränaren sa att jag skulle gå ifrån henne, ingen reaktion, ingen reaktion när jag lockade på henne, ingen reaktion när jag satte mig ner med ryggen mot henne, hon bara sprang tillslut sprang hon rakt in i stängslet (fårstängsel) och fastnade med huvudet. När jag och tränaren var på väg dit för att få lös henne, så kom hon lös själv och fortsatte runt runt… Jag fick sätta mig med ryggen till henne igen och efter ett tag så kom hon äntligen! Så fick jag köra banan i koppel ;) och hon var jätteduktig klarade allt och var inte ett dugg rädd. Så det var ju ngt jag ville köra med henne, men först på listan var lydnad. Min mamma hade en samojed för länge seem och hon hade aldrig haft en bättre hund, hon har även haft många andra hundar, så hon erbjöd sig att passa iza ibland och försöka hjälpa mig med henne. Det ångrade hon sen, mamma fick inte ändring på henne heller. Plus att när hon var hemma hos mamma och blev tillsagd kunde hon även springa iväg ochbasja någonstans i huset, hon bet sönder våtrumstapeten i mammas badrum etc etc.. Mamma sa att hon har aldrig stött på en jobbigare hund. Tillslut orkade jag inte mer och bestämde mig för att sälja henne.. :( Men de som köpte henne (erfarna hundägare) klarade inte med henne, hos dom började hon tugga sönder allt och kissa inne hela tiden. Uppfödaren tog då tillbaka henne, men där blev hon än värre då kunde hon inte va ensam en minut utan följde uppfödaren konstant. Uppfödaren skyllde hennes beteende på mig trots att jag förklarade allt.. Visst vet jag att jag gjorde en del fel det var trots allt våran första hund, men så mycket fel gjorde jag inte att det skulle resultera i allt detta. Och sen när hon blev värre efter varje flytt, det gjorde ont i hjärtat och man tänkte på att hämta henne flera ggr men det skulle inte funkat. Nu undrar jag om det kan ha varit något fel på henne från början? Och ska jag våga satsa på en samojed igen? Tack på förhand :)

Det här inlägget postades i Övrigt. Bokmärk permalänken.

Kommentera

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *

*

Följande HTML-taggar och attribut är tillåtna: <a href="" title=""> <abbr title=""> <acronym title=""> <b> <blockquote cite=""> <cite> <code> <del datetime=""> <em> <i> <q cite=""> <strike> <strong>